Ingress: "Under de kommande 50 åren ska vi erövra västerlandet för islam. Vi har tillräckligt med manskap för att klara det, vi har tillräckligt med pengar för att klara det, och viktigast av allt, vi gör det redan."

Dessa ord uttalades 1983 i Stockholm¹ på ett islamskt center, och det var inte bara tomma ord. Redan från islams början (år 622) har islam varit kraftigt expanderande, dels med hjälp av svärdet, dels genom hög immigration, men främst genom höga födelsetal. Flertalet muslimska nationer i mellanöstern riktar in sig på väst (främst USA och Europa) och spenderar mycket tid och pengar på att "erövra västerlandet för islam".

Vad är islam?

Islam är en ande av falsk religion. Dess skrift, koranen, är en urkundsförfalskning av den heliga Bibeln och dess lära har ett sataniskt ursprung. En troende inom islam kallas muslim, vilket betyder "En som lever sitt liv enligt Guds (Allahs) vilja". Storleksmässigt är islam världens näst största religion efter kristendomen och har 1,1-1,3 miljarder anhängare. Om man ser till världens nationer², så finns de största muslimska populationerna i Indonesien, Pakistan, Bangladesh, Indien och Nigeria. Enbart i Indonesien finns det fler muslimer än i alla arabländerna sammantaget. Ordet "islām" uppenbarades³ inte från himlen och var heller inte ett nytt begrepp som Muhammed kom med. Ordet "islām" betydde inte ursprungligen "underkastelse", utan var "ett världsligt begrepp som angav en upphöjd dygd i den primitive arabens ögon; dödsförakt, heroism; att dö i strid", vidhåller mellanösternexperten Meir Moshe Bravmann. Studier av Dr Jane Smith vid Harvarduniversitetet har dessutom visat att ordet islam endast långsamt kom att utvecklas till dagens betydelse som är "underkastelse".

Islam är en mycket komplicerad och komplex⁴ religion, långt från vår västerländska förståelse. För en muslim innebär islam ett komplett system som genomtränger varje aspekt av samhället. Tanken är att islams lagar ska genomsyra och kontrollera hela samhällsstrukturen inklusive moral, juridik, politik och ekonomi. I ett islamskt land finns ingen separation mellan stat och religion och därför blir islams lagar också landets lagar. Islam är i grunden odemokratiskt¹ och motsätter sig till fullo de friheter och rättigheter som vi åtnjuter här i Sverige. Vi behöver bara titta på de islamska länderna (Iran, Saudiarabien, Pakistan m.fl.), dess ledare och styre för att förstå de negativa aspekterna. Alla 22 arabländer är diktaturer, med total avsaknad av demokrati och kvinnliga rättigheter. Dessa länder lider av ekonomisk misär, intellektuell fattigdom (bl.a. mycket låg nivå av läs och skrivkunnighet) såväl som andlig fattigdom.

Saudiarabien, som är av stor andlig betydelse för islam och världens muslimer, är ett land som starkt motsätter sig mänskliga rättigheter. Landet styrs av islamsk lag (sharia) och har inte religionsfrihet. Därför är kyrkor och andra religiösa samfund förbjudna, allt utom moskéer där rättrogen islam praktiseras. I städerna Mekka och Medina får man som icke-muslim, enligt nationell och religiös lag, inte ens vistas i.

För att kontrollera landets innevånare finns en religiös polis (Mutawa'een). De som bryter mot lagen i Saudiarabien straffas hårt. Straffet för mord, att överge islam, otrohet m.m. är dödsstraff, ett straff som verkställs genom halshuggning, skjutning eller stening (Allrefer.com). Saudiarabien är den enda landet i världen där det är olagligt för kvinnor att köra bil. Kvinnor får dessutom inte resa, skaffa sig en utbildning eller arbeta utan skriftligt tillstånd från en manlig övervakare.

Många muslimer som fått uppehållstillstånd i USA eller Europa lever i utopin att islam kan fungera om det är praktiserat på rätt sätt, vilket det aldrig kan, precis som kommunismen. Man skulle kunna jämföra de muslimer som försöker sprida islam i det fria, demokratiska västerlandet, med kvinnor som levt i en relation där de blivit misshandlade. När de lyckats göra sig fria från de män som misshandlat dem, så söker de sig tillbaka till andra män som misshandlar dem. På samma sätt hamnar muslimerna åter i bojor om de lyckas med sin bedrift att införa islam i ett demokratiskt land.

Där islam dominerar, där dominerar även förtryck, orättvisor, sjukdomar, fattigdom och förföljelse av icke-muslimer, pga att man inte åkallar och tillber den levande Guden - Jesus Kristus. I majoriteten av världens muslimska länder är det stor förföljelse av kristna, speciellt de som konverterat från islam, och många har lidit martyrdöden för sin tro. Muhammed säger nämligen i haditherna: "Om någon förkastar sin islamska religion, döda honom." (Källa: Bukhari, vol. 4, bok 52, nr: 260) Faktum är att i alla de länder där islam är statsreligion är all konvertering belagt med dödsstraff, vilket påbjuds i både koranen och i haditherna. Denna princip tillämpas i större delen av den muslimska världen: Algeriet, Libyen, Egypten, Sudan, Iran, Irak, Afghanistan, Pakistan, Bangladesh m.fl.

Många muslimer i ledande positioner som bor i väst försöker sprida en falsk bild av islam, där islam framställs som en religion av kärlek och tolerans⁵, ja en "fredens religion", säger man. Rune Imberg, präst, teolog och rektor, skriver följande i sin artikel "Det 'fredliga islam' hotar med dödsstraff" om denna bild som media ofta ger uttryck för:

"Islam är en 'tolerant' religion, ja visst – men det man då brukar förbise är ett mycket enkelt faktum: Det är muslimerna själva, särskilt i länder med muslimsk majoritet, som definierar hur 'toleransen' ska se ut. Detta innebär att muslimer, kristna och judar (om dessa inte är alltför Israel-vänliga) visst kan leva tillsammans. Men den muslim som 'avfaller' till till exempel kristendomen, hotas direkt med dödsstraff. I åtskilliga muslimska länder innebär det att straffet kommer att utmätas inom några dagar eller en vecka, och ofta har 'avfällingens' släktingar inte bara rätten utan till och med skyldigheten att verkställa straffet."
- Imberg, Rune

Allah - Den förislamska månguden

Vem är då egentligen "Allah", den Gud som muslimerna dyrkar? Är det samma Gud som Jahve, Bibelns Gud? Nej, naturligtvis inte. Skälet³ till att Muhammed aldrig behövde förklara i koranen vem Allah var, är att hans åhörare redan kände till Allah långt innan Muhammed var född. Ordet Allah kommer från de arabiska orden al-ilah. Al är bestämd artikel och ilah det arabiska ordet för "gud". I Arabien såg man solguden som en kvinnlig gudinna och månen som den manlige gudomen. Enligt ett flertal västexperter, exempelvis Alfred Guillaume, kallades månguden vid olika namn, av vilka ett var just Allah. Denne Allah, månguden, var gift med solgudinnan och tillsammans gav de upphov till tre gudinnor som i folkmun var kända som "Allahs döttrar". Gudinnorna hette Al-Lat, Al-Uzza och Manat och var tillsammans med Allah och solgudinnan betraktade som de främsta av de arabiska gudomarna. När islams monoteistiska lära sedan etablerades av Muhammed, så förkastades dessa tidigare gudar (Surah 53:19f), men eftersom Muhammed utgick från en hednisk gud, kommer det inte som någon överraskning att han slutade med en hednisk gud, den avgud som muslimer dyrkar än idag.

Quraishstammen, som Muhammed växte upp hos, var speciellt hängiven månguden Allah och i synnerhet Allahs tre döttrar som betraktades som medlare mellan människorna och Allah. Muhammeds fars namn var ordagrant Abd-Allah och hans farbrors namn var Obied-Allah. Deras namn avslöjar hur personligt engagerade Muhammeds hedniska familj var i sin tillbedjan av Allah, månguden.

Halvmånen, som var symbolen för måndyrkan, är även idag symbolen för islam. Islamska länder har ofta denna symbol på sina flaggor och det är en ofta förekommande symbol ovanpå minareter och moskéer.

Dagens arabiska kristna använder namnet Allah för att namnge sin Gud (Jahve), men faktum är att ordet Allah har sitt ursprung i hedniska rötter som tidigare nämnts. Skälet till detta är att Bibeln inte fanns tillgänglig på arabiska under Muhammeds tid, eftersom översättningen gjordes först 200 år senare. När översättningen skulle göras under 800-talet var islam den dominerande politiska kraften i arabländerna. De personer som översatte Bibeln till arabiska stod inför en svår situation. Om de valde att avstå från att använda Allah som namn på Gud, skulle de säkerligen förföljas av fanatiska muslimer som utifrån islam trodde att koranens Allah var densamme som Bibelns Gud (Jahve). Eftersom Allah på den tiden, genom islams dominans på området, var det vanliga namnet på Gud, böjde sig översättarna för det politiska och religiösa trycket och använde namnet Allah för Jahve i den arabiska Bibeln. Idag är "Allah" det arabiska ordet för Gud, men man bör vara medveten om dess ursprung och uppkomst.

Islams skrifter

Allt religiöst liv utgår ifrån koranen, som ses som Guds eget Ord uppenbarat för den sista och mest auktoritära profeten Muhammed genom ängeln Gabriel. Majoriteten av världens muslimer har låg kunskap om koranen, och det finns två skäl⁴ till det:

• Analfabetismen bland muslimer är mycket hög. I en del muslimska länder i Afrika och Asien saknar 75-80% av folket förmågan att läsa och skriva.
• På grund av att Muhammed fick sina uppenbarelser på arabiska så anses det i muslimvärlden som en nödvändighet att även läsa och förstå koranen på ursprungsspråket. Eftersom majoriteten av muslimer inte kan arabiska, eller är väldigt begränsad inom det språket, så är även förståelsen för islam och vad som står i koranen väldigt låg. Ofta är deras kunskap baserad på sägner och berättelser som nedärvts generation efter generation eller ackumulerad från sociala sammankomster med andra troende.

Utöver koranen så kompletteras den islamska tron med viktiga lärosatser och berättelser som kallas "sunnah" (Sv. översättning: 'Profetens tradition') och "hadither". Även om sunnan och haditherna finns i samma kompilation, så finns en distinkt skillnad dem emellan. Sunnan är mer av en biografisk nedteckning av Muhammeds liv där man kan läsa om hur han hanterade olika situationer som guide, domare och ledare varvid haditherna liknar sunnorna, men istället skildrar Muhammeds ord och befallningar. Hadithernas⁷ antal är mycket stort (ca. 25 000) och är systematiskt uppbyggda. En lärd muslim vet hur man klassificerar haditherna efter respektive tradents (förmedlares) trovärdighet, och efter innehållet. Den högsta graden av autenticitet (äkthet) kallas "sahih" (äkta), därefter kommer "hasan" (god) och den lägsta graden benämns "da`if" (svag). Förutom trons innehåll, finns hadither för livets alla områden inklusive det personliga beteendet, familjeliv och samhället i stort. Eftersom koranen anses vara den sista uppenbarelsen, ofelbar och helig, så får naturligtvis inte haditherna motsäga koranen. Koranens auktoritet är absolut, men enskilda hadithers trovärdighet och äkthet kan kritiseras. Genom sin stora mängd har de dock blivit mycket viktiga inom traditionell islam. En muslim gör tydlig åtskillnad mellan koranen och haditherna, men båda anses vara den primära källan för kunskap inom islam. De flesta muslimer⁸ praktiserar islam genom att söka svar i både koranen och sunnah/hadith. Muhammed säger själv: "Håll fast vid Min Sunnah" och "Den som undlåter att lyda Min Sunnah tillhör inte mig".

En annan viktig lärosats inom islam är sharia, en kombination⁹ av juridiska tolkningar av koranen och sunnan (hadither). Sharia betyder 'Guds lag' och ger strikta, utförliga riktlinjer för muslimens liv och uppförande. Där finner man bl.a. förbud gällande att äta fläsk, att dricka alkoholhaltiga drycker, så väl som lämpliga straff för stöld, otrohet, och förnekande av islam mm. Tidiga korankommentarer (tafsir-verk) används också som källmaterial.

Islams fem pelare

Islam är byggt på fem pelare⁶. Den första är ett uttryck för trons grund, och övriga fyra pelare är större trosutövningar av vilka vissa utövas dagligen, andra månadsvis eller årsvis och några minst en gång under livet. De fem pelarna är:

1. Trosbekännelsen (shahada)
Den första pelaren innebär att inför vittnen upprepa orden/bekännelsen "Det finns ingen Gud utom Allah. Muhammed är Allahs Sändebud" (på arabiska: 'Ilahá illa Allah. Muhammed rasul Allah'). Detta är allt som krävs av en person för att bli muslim.

3. Allmosan (zakah)
Allmosan är obligatorisk till sin natur och är fast knuten till huruvida muslimen hamnar i himlen eller i helvetetet. Muhammed säger: "De som tror och som för ett rättfärdigt liv, iakttar Kontaktbönerna (Salat) och ger den obligatoriska välgörenheten (Zakat), får sin belöning från sin Herre; de kommer inte ha någonting att frukta, ej heller kommer de att sörja" (surah 2:277). Nyckelordet i versen ovanför är "och". Man reciterar trosbekännelsen, ber regelbundet och gör gott, men negligerar man allmosan så omintetgörs frälsningen totalt.

Varje muslim beräknar sin allmosa⁸ individuellt. Zakah betalas på nettobalansen efter att man betalat personliga utgifter, familjeutgifter, lån, skatt etc. Varje muslim, man eller kvinna, som vid årets slut har tillgångar som överstiger 85 gram guld (ungefär 12 000 kr) måste ge allmosa till ett minimumbelopp av 2,5%. Mottagarna av allmosan är: de fattiga, de som har behov, nya muslimkonvertiter, muslimska krigsfångar (för att frige dem), muslimer med skuld, muslimer som studerar eller propagerar för islam, och vägfarare som behöver hjälp.

4. Fastan (sawm)
Under månaden ramadan är muslimen ålagd att fasta. Fastan är en årlig livslång troshandling för varje trogen muslim. Koranen lyder: "O ni som tror, fasta har fastställts för er, precis som för de före er, så att ni ska kunna uppnå räddning" (surah 2:183). Under dagen¹³, så länge det inte är mörkt, ska man under hela månaden ramadan avhålla sig ifrån mat och dryck av alla slag, inte ens saliven får sväljas. Vid svår törst kan man få skölja munnen med vatten, men om man sväljer vattnet har man brutit fastan. Det är heller inte tillåtet att under dagtid ägna sig åt sexuella aktiviteter eller att röka. Vissa personer är befriade från fastan, t.ex. havande kvinnor, ammande kvinnor, gamla och sjuka, personer med mycket tungt arbete och barn. När man fastar ska man avhålla sig från respektlöst tal, från smädelser och skällsord och istället ägna mer av sin tid åt sitt andaktsliv. När ramadan är slut firas fastebrytandets fest, id al-fitr, även kallad den "lilla" högtiden med särskild gudstjänst, festmåltider och annat.

5. Vallfärden till Mekka (hajj)
Det islamiska årets sista och tolfte månad (Dhu al-Hijja) är den tid då runt två miljoner muslimer runt om i världen vallfärdar till, den för muslimer, heliga moskén i Mekka, Saudiarabien. Mekka är en storstad med ungefär 550 000 invånare, många av dem immigranter, alla muslimer. Ingen icke-muslim får vistas i eller ens besöka Mekka. Vallfärden är ett obligatoriskt moment för alla muslimer som inte är hindrade av sjukdom eller ekonomiska svårigheter och skall genomföras minst en gång under muslimens livstid. Pilgrimerna bär speciella vita vallfärdsdräkter (ihram) som symboliserar jämlikhet inför Allah och måste dessutom iaktta särskilda regler under vallfärden: Bl.a. får man inte raka sig eller klippa sig, klippa naglarna, använda parfym eller hårolja eller ha sexuellt umgänge.

Väl nere i Mekka börjar pilgrimerna med att rena sig inför ritualerna. Den första ritualen börjar sedan då tusentals går sju varv motsols i bön runt ka'bah - en stor kubformad byggnad¹⁴ med en svart sten ingjuten i det yttre sydöstra hörnet av ka'bah.

Det har varit en tradition under flera hundra år för muslimer att röra och kyssa denna sten då man tror att även Muhammed gjorde det. Muhammed lär ha undervisat att om någon kysser stenen med djup övertygelse, och går i bön runt ka'bah, så kommer stenen att vittna för ens fördel på Domens dag, när stenen ges kraft att se och tala.

Utöver de sju varven runt ka'bah ska muslimen springa sju gånger mellan de två kullarna i Mekka, vilket återspeglar Hagars (Abrahams slavkvinna) sökande efter vatten för hennes son Ismael (Abrahams oäkta son). Denna ritual avslutas vid zamzam-brunnen där muslimerna sedan dricker, och symboliskt uppfyller Hagars mål att finna vatten för sin son. För att fullfölja sin plikt och denna femte pelare av islam, reser sedan muslimen till arafatslätten¹⁵, ca. 2mil sydost om Mekka. Där ges en gudstjänst till åminnelse av Muhammeds sista predikan och muslimerna befinner sig där stående från middag till solnedgång. Natten spenderas sedan i det öppna vid Muzdalifah. Man reser vidare till Mina, den plats där man tror att Abraham skulle offra Ismael (Det var dock Isak, och inte Ismael som Abraham skulle offra enligt Bibeln). Här kastar pilgrimerna stenar på tre pelare som representerar satan i åminnelse av hur Ismael motstod satans frestelser. Mot slutet av vallfärden firas offerhögtiden (Eid al-Adha) där man offrar ett djur, vanligtvis ett får eller en get, som reflekterar över Guds barnhärtighet när han tillät Abraham att offra en bagge istället för sin son. Många pilgrimer betalar någon annan att offra ett djur å deras vägnar för att sedan erhålla ett certifikat som medger att ett djuroffer har utförts. Muslimerna återvänder sedan till Mekka och återupprepar de sju varven runt ka'bah och springandet mellan kullarna.

Muhammed har sagt att en person som utför vallfärden (hajj) korrekt¹², "kommer att återvända hem som ett nyfött barn [befriad från alla synder]". Vallfärden är därför ett perfekt exempel på vad som krävs för att ta sig till himlen enligt islam: hårt arbete, meditation och Allahs nåd.

Trots stora umbäranden³ och kostnader är en muslim skyldig att göra en pilgrimsresa till Saudiarabien för att tillbe vid ka'bah i Mekka minst en gång i livet. Föreställ er en japansk religion som krävde att ni minst en gång i livet skulle resa till Tokyo och där tillbe framför ett tempel, eller en svensk religion som krävde att ni måste resa till globen i Stockholm minst en gång i livet för att tillbe.

Det finns tunga bevis för att Muhammed anammade den hedniska riten att vallfärda till Mekka och där utföra ritualerna vid ka'bah för att blidka köpmännen i Mekka, som blev stormrika på dessa pilgrimsfärder. Även idag tjänas det stora pengar på dessa vallfärder. Därför kan man utan tvekan säga att det var kulturella och ekonomiska skäl som gjorde att den hedniska riten inlemmades i religionen islam.

Denna vallfärd har varit både grym och onödig och har krävt stora uppoffranden av fattiga muslimer i tredje världen, som har sparat och snålat hela sina liv för att uppfylla denna pelare i islam. En vallfärd lika meningslös som att vallfärda till Tokyo eller Stockholm.

Islams sex trosartiklar

Islam har sex trosartiklar som varje muslim, oavsett sunni, shia eller annan inriktning, erkänner som teologisk grund. Dessa sex trosartiklar är:

1. Tron på Gud
Enligt den islamska tron finns det bara en sann Gud och hans namn är Allah. (Allah är allsmäktig - dvs ser allt, vet allt och har all makt)

2. Tron på änglar
Man tror på änglar som Allahs tjänare, varav Gabriel anses vara den chefsängel som uppenbarade sig för Muhammed. Man tror också på en fallen ängel, Satan (Shaitan, Iblis), och hans följeslagare, demonerna (jinner, al-djinn). Exempel ur koranen: Under Muhammeds två sista år i Mekka blev en skara demoner som lyssnade till Muhammeds koranrecitation troende, enligt koranen (surah 72f).

3. Tron på Guds skrifter
Förutom de skrifter som sägs ha gått förlorade, så tror muslimer på fyra gudsinspirerade skrifter:
- Moseböckerna (Torah)
- Davids psalmer (Zabur)
- Evangeliet om Jesus Kristus (Injil)
- Koranen

Som tidigare nämnt tror de att judar och kristna har korrumperat sina skrifter, och att koranen är Allahs sista och ofelbara uppenbarelse för mänskligheten.

4. Tron på Guds profeter
Koranen listar 28 profeter av Allah. Bland dessa nämns Adam, Noah, Abraham, Moses, Josef, David, Jona och Jesus. De tidigare profeterna blev enligt koranen sända till sitt eget folk, medan Muhammed anses vara den sista och slutgiltige profeten, sänd till alla människor. Därför brukar muslimer kalla honom "Profetskapets insegel", "sigillet" som avslutar och "sluter till" uppenbarelsens tid.

5. Tron på den yttersta dagen (domedagen)
På domens dag ska de döda återuppstå. Allah kommer att döma, och varje person sänds antingen till himlen eller till helvetet. Himlen är en plats för sensuella nöjen och helvetet är för dem som har motsatt sig Allah och hans profet Muhammed.

6. Tron på det förutbestämda (al-qadar)
Den sjätte trosartikeln är tron att allt är ödesbestämt (Kismet). Allah har förutbestämt allt, och inget kan förändra hans beslut under livets gång. Härifrån kommer det muslimska talesättet: "Om Gud vill" (inshallah). En yrkeskollega till mig¹⁶, som turistade i Egypten, berättade för mig om ett drunkningstillbud som skedde där nere. De muslimer som var nere på stranden när olyckan skedde var helt passiva under olycksförloppet och konstaterade likgiltigt "inshallah" (Om Gud vill), istället för att aktivt gripa in och försöka rädda vederbörande. Detta förhållningssätt kan vi jämföra med sommaren 2003, då en iransk pojke drunkande i Nydalasjön i Umeå. Alla människorna som var närvarande på hela stranden, dvs hundratals människor, organiserade sig och bildade omedelbart en skallgång över sjön för att om möjligt rädda den unga pojken. Tyvärr förolyckades pojken ändå.

Referenser:
1. Peck, Ron, "The Shadow of the Crescent", s. 1, 17, CMM, 1995
2. Milton, Curt, "Islam: A religion and a way of life", Seattle Post Int., Sept. 25 2001
3. Morey, Robert, "Islams invasion", s. 25, 34, 43-47, 56-57, 98, 113-115, 126, Livets Ords förlag, 2003
4. Safa, F. Reza, "Inside Islam", s. 18-23, 83, Charisma House, 1996
5. Imberg, Rune, Dagen, "Det ”fredliga islam” hotar med dödsstraff", 12/3 2005
6. Robinson, Stuart, "Crossway Bulletin", 12/1 2003
7. Hjärpe, Jan, "Religionshistoria", s. 301-305, 315, Nya Doxa AB, 2002
8. http://www.usc.edu/dept/MSA/fundamentals/hadithsunnah/, 30/10 -04
9. Ridenour, Fritz, "So what's the difference?", s. 77-80, Regal books, 2001
10. Irwin K. David, "What christians need to know about muslims", s. 12, CMM, 1987
11. http://islam101.com/dawah/pillars.html, 4/11 -04
12. Caner, Ergun & Emir, "Unveiling Islam", s. 125-130, Kregel Publ., 2002
13. Hjärpe, Jan, "Islam, lära och livsmönster", s. 91-109, Almquist & W. Förl., -80
14. http://wv.essortment.com/blackstonekab_rlmq.htm, 9/11 2004
15. http://www.al-bab.com/arab/background/hajj.htm, 9/11 2004
16. Broder Peter, ansvarig utgivare av "Sanningen om islam", 2004-